glöm inte länken för ökade besökare som faktiskt fungerar hur bra som helst: http://www.bloggtrafik.nu/index.php?sponsor=lizasbuster.blogg.se :)

Sitter på skolan och ska tvär kasta in ett blogginlägg och tacka för alla besökare igår kväll och att jag hoppas ni stannar kvar på min blogg och läser! :)
Jag tänkte berätta lite om Buster som tidigare haft lite problem, som jag hoppas jag kan kanske kan bidra med till hjälp för andra!

Jag köpte Buster när jag var 12år tror jag, det var iallafall februari -06, nu när jag tänker tillbaka så gjorde jag ett misstag (inget jag ångrar.) för när vi började titta på hästar så blev Buster den första jag var och provred som vi köpte, vi provade inget annat utan jag föll för honom direkt, det var nog mest suget att få en egen häst som lockade, man tänkte sig inte riktigt för, men jag ångrar inte att jag köpte honom för jag har lärt mig så mycket av honom även fast jag haft så oerhört mycket problem.

Buster är en arabkorsning med varmblod, och han har lätt för att stressa upp sig själv och svårt för att hitta ett lugn, första tiden jag hade honom kändes det som att jag aldrig skulle klara saker, det största problemet hos Buster var att han kunde inte ta det lugnt och därav då började han takta, han hade ingen skritt, utan han taktade, och ett kraftigt travsteg då han ofta "föll", han orkade inte hålla sin takt, och så jätte seg galopp eller också så sprang han för fort.
Jag var inte så jätte erfaren när jag fick honom från början, jag vet inte varför jag började koncentrera mig mycket på just hans takt problem, men jag gjorde det, från början var jag mycket i ridhuset, men i ridhuset gick det rätt okej, han hade problem med bommar och hoppa men det var bara övning det satt i, och att våran relation till varandra inte riktigt ville fungera.
Men sen valde jag bort ridhuset, och jag började vara ute mer, ibland kände jag obehag av att fara ut och rida eftersom jag inte ville "bråka" med honom och göra det värre, för på så sätt skulle jag känna mig misslyckad själv, men jag menar- ska det inte gå att rida sin egen häst ute bara för att man känner ett obehag att man vill ge upp?

Jag kan inte kalla Buster en problemhäst, men han hade grova arbeten att acceptera att han inte längre kunde göra så, det hade blivit en vana att göra så, och han insåg inte att det bara blev jobbigt när han ställde till sig så mycket för sig själv, det var många gånger jag grät och frågade mig själv hur mycket jag skulle orka med, men idag ångrar jag ingenting.

I början var jag inne på helt fel metod, jag vände honom och försökte backa honom, det funkade ett tag, men dom gånger jag for ut och red långt och försökte backa honom så kom han samtidigt undan på ett sätt som inte heller är bra, jag sökte inte hjälp förns långt efteråt, utan ville klara ut saker och ting själv, när jag red ut med någon så var jag oftast förbannad eftersom Buster aldrig var lugn, han kastade upp och ner med huvud,for i korsgalopp, galopperade på stället, taktade och galopperade med frambenen - ja allt möjligt bara för att få komma undan helt enkelt.

Men sen så tog jag hjälp, jag började träna mer och for ut mer, i början använde jag också pessoa bett ( ngt jag inte rekomenderar längre eftersom det uppfyller helt fel funktion.) och bytte sedan till vanligt bett och martingal så jag samtidigt kunde få en mjukare hand, jag la in mycket pauser i mina ritter, tog långa skritturer så han fick lugna ner sig, skrittade jag så gjorde jag halter, och väntade tills han stod stilla, sen backade jag några steg och stod sedan stilla igen, och satte igång en gång till, på så sätt blev han hela tiden aktiverad, det tog självklart väldigt lång tid innan han slutade, har nu snart haft honom i fyra år och på ett år har han inte taktat, så runt 2,5år tog det ungefär innan han slutade.
La väldigt mycket volter över vägen och höll kvar honom i den positionen som när volten slutar och sedan ställde honom och la in en skänkelvinkel efter det, och så en volt efter etc, detta funkar jätte bra, han fick en sänkning i nacken och slappnade av mer- nu för tiden då jag var ute och red så red jag ofta så när jag var själv, även om han blev stressad så behöver man inte kräva mycket, lite längre tyglar så hästen får sträcka på sig och inte behöver stressa, ibland nynnade jag även för mig själv så han lyssnade på mig och inte på allt annat runt omkring.

Att har en häst som är taktare kan vara svårt att få in bakbenen på, det har jag inte tänkt mycket på förns den här tiden, Buster är nu 19år och det är då muskler spelar stor roll, det gör dom jämt, men för att få honom att hålla i ridningen så måste han hålla i muskler också, så jag har börjat använda tömkörnings sele, funkar jätte bra och nu tar han med bakbenen utan den också och man kan tömköra på olika nivåer för hästens nacke, låg form, högre form, ngt däremellan etc, så det är ngt jag rekomenderar faktiskt!

Jag kämpade hårt med hans takt, det tar sin tid- men det är det värt, det lovar jag, jag använde många olika knep och det är självklart alltid olika från häst till häst, men kanske är det värt att prova i alla fall?

/ Liza
Såhär såg Buster ut när han kom till mig för snart fyra år sedan